tisdag 12 februari 2008

Stressim, 1500 meter

Tåget anländer 17.37. Badhusets entré passeras 17.42. Bassängvattenytan bryts 17.47. Första 300 meter bröstsim avklarade 17.55. Dags för frisim. 300 meter. Puh! Jobbigt! Belöningen kommer i form av ytterligare 300 meter skönt bröstsim. Dags för ytterligare en frisimsdel. 300 meter. Avslutar hela passet med 300 meter bröstsim. Kliver ur vattnet 18.25. Upp och dricker vatten. Duschar, torkar, på med kläderna, hejdå badhus. På cykeln och hem. Anländer hemmet 18.50. Möter frun i dörren. På väg till skolan. Infomöte. God kväll. Hej barn! Dricker mer vatten. Äter. Diskar. Bloggar.




Ibland är det tufft att hinna med, men vill man så kan man. Man lär sig att planera. Idag har jag också lärt mig att inte prata med fellow swimmers ståendes vid kortändan av bassängen samtidigt som man försöker sig på graciösa simvändningar. Det blir lätt kallsupar då. Så ock idag. Klorerat bassängvatten är ingen höjdare. Blörk.

10 kommentarer:

burebornspringer sa...

*gapskratt* Vilket roligt inlägg! Känner igen det där. Livet som kutar runt i ultrarapid.

Nix sa...

Du hann i alla fall med verben ;)

Jag har för övrigt missat att kommentera en massa på sistonde. Sammanfattningsvis kan man väl säga:

Jag lider med dig och hoppas så innerligt att du snart får komma igång igen.
Och du är skitduktig som tar rehaben på allvar och inte spettar iväg för tidigt!

Benet sa...

Ja, vissa dagar går det i ett, kan man väl säga. :-)

Tack för din omtanke, Nix. Jag tar verkligen rehaben på allvar och passar mig noga för att inte börja kuta för tidigt innan skadan (förhoppningsvis) är helt läkt.

Man känner sig ju nästan lite nervös inför nypremiären. Skall vaden hålla, eller skall något gå sönder så att jag blir förpassad till den förbenade simhallen igen?... Vi får hoppas på det bästa.

Dunceor sa...

Jag är impad av att du hinner med också. Jag har haft mycket på jobb och det märks direkt på träningen. Även var ju min plan att simma varje lördag morgon men suget efter simma har helt försvunnit.

Nu ska jag vara ledig tors,fre pga av jag ska till Köpenhamn och tatuera mig så då tar det någon dag innan man kan träna igen och ingen simning på 4 veckor.

Har du någon plan för när du ska testa och springa igen (även om det kanske känns lite)?

Benet sa...

Min (hemliga) plan är att försöka börja tassa lite lätt nästa vecka. Det känns redan mycket bättre, men jag tänkte låta bli att fresta på vaden ytterligare ett antal dagar för att ge kroppen maximal chans att läka ut skadan ordentligt.

Jag tvivlar på att jag kommer att fortsätta simma då jag kan komma igång med löpningen på "riktigt" igen. Dock skulle jag vilja lära mig en bättre frisimsteknik som man kan hålla även när man börjar bli trött. Vi får se. En kompis är gammal simmare. Jag får väl tvinga med honom nån dag... :-)

Karin sa...

Jag blir så imponerad av alla som har familj och ändå hinner med allt (åtminstone nästan)! Håller alla tummar för dig i rehabiliteringen :-)

Du har inte funderat på triathlon förresten?

hz sa...

Ang diskussion vi förde utanför blog (jag läste på den Pose-sida du bifogade):

Vid närmare eftertanke map typ av skada så kanske det inte är rätt tidpunkt att ägna dig åt framfötter, Pose, extra vadmuskelansträngningar. . Det blir senare när knäna krånglar. Var tid har sin skadetyp:-)


Idag 45 minuter varav 15 i leråker. Det påminner lite om sovjetisk hockeyträning med bildäck på sig, men knän, muskler och fötter mjuka och utan smärta efter!

Barefoot running yahoo group

Benet sa...

Triathlon?... Hmmm, njae... Har aldrig funderat seriöst på det, nej. Inte mer än att kanske köra en liten spextävling på sommaren kompisar emellan. En tiondels järnman eller nåt. Skulle kanske kunna vara en rolig pryl att anordna. Men att själv verkligen träna för triathlon? Det tror jag inte.

Framfotslöpning är nåt som det talas mycket om på bloggarna jag läser. Jag har också provat en del och tycker att det känns både trevligt och bra. Dock håller jag med dig Hz, att just nu är det nog inte läge, med tanke på mina vadproblem de senaste veckorna. Men då vaden visar sig stark igen, så skall jag definitivt tassa på framfot. Tack för länkarna. Skall läsa dem då tid ges :-)

tillbakatillutmattning sa...

Surfade in här av en slump igen och svepte bloggen neröver i historien. Har inte följt dig dag för dag men kommer göra det från nu. Kanske kan jag dela med dig av en viss erfarenhetsbank jag samlat på mig senaste 1,5 åren... Jag kan i alla fall sympatisera och tycka synd om dig med äkta eftertryck. Känner redan igen vad du tänker.
Dagens erfarenhet #1 från mig: Det tar mycket längre tid än man tror innan det är bra och man måste åka på träningen mycket försiktigare än man kan drömma om.
Dagens erfarenhet #2: Du tappar mycket MINDRE kondis än vad du tror, särskilt när du alternativtränar. Tre månader med alternativträning tar du lätt igen löpmässigt om du blir frisk!

Benet sa...

tillbakatill...: Tack för att du tittar in. Jag tittade in på din blog häromdagen och scannade också av lite av dina historiska inlägg. Jag lider verkligen med dig och tycker att du är riktigt stark i din comeback! Det känns som att du är på riktigt god väg tillbaka (till utmattning :-).

Angående din erfarenheter:
#1 - Det låter ju inte så bra... :-(
#2 - Det låter ju desto bättre. Jag skall försöka komma igång med cykling också för att kompensera för den konditionsträning som jag missar pga löpcelibatet.

Jag hoppas ju fortfarande på att kunna genomföra Gbg-varvet på en "hygglig" tid, typ 1.45. Men om det visar sig att det inte skulle gå, så får jag väl skjuta på det målet... Hälsan framför allt!