I morse ringde sjukgymnasten för att höra vad jag ville då jag försökte nå honom i början av veckan. Jag ville egentligen bara "prata av mig" och diskutera mitt tillstånd i vaden och få tips och idéer om hur jag bäst gör då jag skall komma tillbaka till löpningen.
Om det nu är en bristning, vilket jag med flera tror, så brukar läkningstiden enligt sjukgymnasten ligga mellan 2 och 16 (!!) veckor beroende på hur allvarlig bristningen är. Huga.
Tipset jag idag fick var att, om smärtan nu är borta vid vanlig promenad, börja jogga lite försiktigt och lyssna på hur kroppen (vaden) reagerar. Om jag börjar få obehag, så måste jag se till att ligga på "rätt sida smärtgränsen" så att säga. Men, det är alltså bättre att "aktivera" den skadade muskeln och ha lite känningar än att vila helt. Detta för att hjälpa läkningsprocessen och låta muskeln läka i fiberriktningen. I mitt fall så borde jag redan ha aktiverat lite grand under hela viloperioden eftersom skadan sitter i en vadmuskel som används i stort sett hela tiden även vid promenad.
Det är nu snart fyra veckor sedan jag temporärt fick lägga löpningen på hyllan. Min plan är nu att försiktigt, försiktigt börja springa lite i helgen eller i början av nästa vecka och känna mig för. Jag hoppas att jag håller...
4 kommentarer:
Hm? Det där med 16 veckor låter ju inte så muntert iofs. Men å andra sidan har du ju fått klartecken för att "testa" benet. Och det låter fin-fint.
Ta´re piano! Håller tummarna för att du inte råkar på ett bakslag.
6-8 veckor sade min sjukgymnast om en lättare bristning på utsidan låret i slutet på oktober. Efter att ha börjat springa för långa/hårda pass för tidigt så blev det värre igen. Nu känns just den skadan bra. Så 16 veckor kanske kan stämma.
Sedan har jag nästan vid alla mina tre skador senaste 1,5 året gjort misstaget att stretcha för mycket. Överallt hör man och läser att det ska ju vara bra vid bristningar också är man desperat och känner att stretcha, det kan man i alla fall göra. Min personliga reflektion är dock att det bara blir värre om man gör det i ett tidigt skede (med tidigt skede menar jag innan det känns som om skadan börjat läka ordentligt och man kan träna lite igen). Det är lätt att i ren desperation övertolka allt man läser... Tror att din tolkning av att sjukgymnasten sa att du skulle röra på muskeln redan var gjort i och med att du ständigt rör på vaden är helt riktigt. Tror ibland att läkarnas definition på motsatsen, att inte röra på den skadade muskel, är gips eller kryckor...
Du förresten, hur gick bowlingen? Fick ett riktigt flashbacksminne när jag lästa att du funderade på om det funkade att bowla med vaden... För egen del fick jag mer ont i min första skada när jag försökte strika en kväll med jobbet. Sådant får en att inse att man är klen...
Tack för era kommentarer. Intressant att höra berättas om dina skadeerfarenheter. Det är trist med skador. Man börjar förstå hur frustrerande skador måste vara för de idrottare som lever på sin sport. Jag läste idag på Mohamed Mustafas hemsida att han dragit på sig en skada som liknar min. Inlägget på sidan var skrivit för en vecka sedan. Jag undrar om hans ben tillfrisknat ännu...
Bowlingen gick ganska ok. Tja, inte resultatmässigt direkt, men det kändes inte så farligt i underbenet som jag fruktade. Dock kändes det lite grand, speciellt de första omgångarna. Men som sagt, inget som gjorde mig speciellt orolig vilket är förbaskat skönt.
Bra att påpeka riskerna med stretchning. Jag gillar stretch - om man menar att försiktigt sträcka ut musklerna.
Vi ska inte bli dansare...
Jag håller tummarna!
Skicka en kommentar