Denna kväll har gett mig inspiration för en lång tid framöver. Den inleddes i och för sig med ett inte så vansinningt inspirerande simningspass om 1800 meter (1200 meter bröst , 600 meter frisim), sedan lite bastubad, mycket dricksvatten och en välbehövlig dusch. Ett simpass bland så många andra. Inget speciellt.
Efter simningen begav jag mig tillsammans med R ner till sommarbyn sydost om hemmastaden för att lyssna på en föreläsning av ingen mindre än "Världens mesta äventyrerska", Renata Chlumska. Hennes föreläsning var helt fantastisk; De berättelser hon delade med sig av, de bilder hon visade. Helt otroligt! Om hur hon i 22 års ålder började klättra och på nybörjarkursen kärade ner sig i instruktören (Göran Kropp), och hur hon sedan fyra år senare blev första svenska kvinna på toppen av Mount Everest, hur hon klarade sig igenom livskrisen då Göran förolyckades och dog 2002, och hur hon sedan under 2005 och 2006 fullföljde hennes och Görans projekt vilket innebar att medelst cykel och kajak ta sig runt USAs 48 nedre stater, dvs allt mellan Canada och Mexico. Ett litet nätt projekt som tog 14,5 månader att genomföra. Total tillryggalagd sträcka: 18200 km.
Jag kommer aldrig att glömma bilden på Renata gåendes uppför en kopiöst brant backe någonstans i Klippiga Bergen, puttandes på sin cykel som var sammankopplad med ett 100 kg tungt ekipage bestående av en kajak på vagn innehållande all annan utrustning nödvändig för expeditionen. Ett steg i taget, ett steg i taget! Vänster fot framför höger, höger fot framför vänster.
En karamell att suga på då det känns tungt i spåren.
8 kommentarer:
Mm jag såg den dokumentären som de gjorde angående hennes paddling runt USA. Det såg jäkligt tungt ut =)
Men man blir helt klart inspirerad.
Vilken kvinna hon är! Beundransvärd, verkligen. En bråkdel av hennes styrka är nog :)
Låter riktigt motiverande den där föreläsningen. Du vet inte om bilden du beskriver finns på nätet någonstans så man kan se den?
Ja, hennes "fighting spirit", envishet och inställning smittar verkligen av sig. En otrolig människa på många sätt.
Bilden jag beskriver har jag inte hittat på nätet. Det finns dock en bild på där hon puttar cykeln uppför en backe (här, Photo #175) men det är inte den hon visade på föreläsningen. Den bild hon visade var tagen rakt bakifrån så man riktigt såg hennes benmuskler skrika av smärta och hur förbannat branta och långa backarna var...
Jag instämmer med dig Benet Renata var riktigt bra!
En riktig inspirations källa när man har det lite motigt i spåret eller på jobbet/R
Rille, välkommen som blogkommentator :-) Ja, visst är Renata en sanslös tjej. Jag var helt betagen av hennes energiska utstrålning.
Av någon anledning retar jag mig omåttligt på denna Renata.
Jag lyssnade på delar av hennes sommarprogram 2007. Hon ville alltid prova nya saker påstod hon. Men alltid inom samma snäva ramar.
Musikval i programmet typiskt fruset till hennes egen gymnasietid, Uno Svenningson. Hon borde ju åtminståne hunnit tillbaka till Bethoovens sena stråkkvartetter eller fram till något som hänt de senaste fem åren!
Töntäventyr i jämförelse med halvmarathon barfota/kortbyxor i minus 30 :-) (Jag hittade detta nyss och minns ditt Renata-inlägg!)
Eller Sven Yrvind som jag tycker är en väldigt gemytlig "äventyrare" jämfört med många andra självgoda arroganta typer. Jag träffade honom för länge sedan. Han hette Sven Lundin förut.
/Guess who?
Jaja, hennes äventyr kan tyckas fullständigt vansinniga, och det är de ju också. Det finns ju egentligen inget vettigt i att kajaka och cykla runt hela USA, förutom att ingen gjort det tidigare. Det är väl likadant med alla extrema äventyr. Farligt, onödigt, spännande, galet, innovativt...
-30-mannen verkar ju minst lika rubbad, om inte värre. Det finns sådana här galningar överallt, Renata är bara en i raden. Men IMHO är hon en skön galning, som i varje fall inspirerade mig. En söt och charmig galning som fick mig på fall ;-)
Yrvind/Lundin, ja. Är inte det han som kan leva på en halv hundring i månaden och som bygger egna båtar som tar honom runt på alla världens hav? Jag har för mig att jag sett honom i ett reportage av två andra galningar, Filip och Fredrik. Eller jag kanske blandar ihop galna båtbyggare... Fredrik fick sig i alla fall en rejäl omgång av denne excentriske man, haha!
Hur är det annars med dig förresten? Skönt att det börjar våras så att det inte blir så kallt om fötterna? För jag antar att du kör avskott fortfarande. Själv kör jag (lite ofrivilligt) Maffetone, men det har du väl säkert läst...
Skicka en kommentar