Ja, nu blåser det ordentligt här nere. Det börjar snart lukta Gudrun, bevare mig.
Testlöpningen förlade jag idag till Björket, en trevlig liten björkskog ett par, tre kilometer hemifrån. Jag brukar förlägga mina kvällsfartlekar hit också eftersom en hel del av stigarna är upplysta och underlaget är riktigt skönt. Under fartlekstisdagskvällarna så springer jag till Björket och värmer på så sätt upp. Det gjorde jag inte idag. Jag tog faktiskt bilen, ajabaja... Planen var att med halogen i pannan springa den röda slingan på 3.5 km varvat skogsstigar och upplysta cykelstigar. Observera ordet springa. Jag nosade ju lite på riktig löpning någon enstaka kilometer vid förra testpasset. Idag var det dags att försöka springa något längre.
Det gick ganska hyfsat, tycker jag. Det smärtade en del då jag försökte trycka på lite extra (inte så lätt, jag känner mig riktigt svag i hela vänster underben) så jag slog ner lite på farten i mitten av passet. Men mot slutet ökade jag igen och blev rentav lite trött, så sprang; det gjorde jag ju faktiskt. :-)
Det blev sammanlagt ungefär fyra kilometers löpning i full storm inne i vår sköna lilla björkskog. Efter duschen var jag lite svullen och öm i den punkt där jag har haft problem i nästan precis sex veckor nu. Jag smorde in vaden med Ice Power och det kändes redan efter någon minut mycket bättre. Jag hoppas att jag inte får ont i morgon!
Nu blir det träningsuppehåll fram tills på söndag pga diverse andra icke löp/cykel/simrelaterade aktiviteter.
6 kommentarer:
Vind, regn, mörker... Inget stoppar en sann löpare :) Starkt jobbat!
Vad skönt att det ändå verkar gå vägen med rehablöpningen. IcePower är löparmusklernas bästa vän tror jag ;)
Lyssna på kroppen vad gäller smärtan, smärta är ju oftast ett tecken på att något inte är helt som det ska.
Nej, det är ju faktiskt så att det inte finns mycket som stoppar en när det gäller att ta sig ut i spåren. För några år sedan (innan man börjat springa) fanns det tvärtom inte mycket som fått ut mig i det vädret som rådde igår... Skumt det där! :-)
Smärta, ja. Jo, visst är jag medveten om att det är något som är fel när det smärtar. Och det har ju varit knas i benet, även om varken jag eller sjukgymnasten är helt säkra på exakt var eller exakt vad.
Nu under uppbyggnadsperioden så fick jag rådet av sjukgymnasten att "aktivera" den skadade muskeln och "ligga på rätt sida smärttröskeln" under testlöpen. Det kommer givetvis att kännas i muskeln, men det skall inte göra ont.
Vad är ont? Hur mycket skall man tåla?
Det är knepiga saker det där. Man är ju rädd att man skall förvärra skadan, samtidigt som man vill ha en så "bra" rehab som möjligt så att styrkan kommer tilbaka inom en icke alltför avlägsen framtid.
Jag var ganska öm och rejält stel i morse, så det fick bli en ny omgång Ice Power. Nu känns det bättre. Hoppas att det håller sig så.
Vart exakt är punkten? För själv har jag problem med en punk drygt 5-7 cm ovanför fotknölen på insidan. Är det samma som du har kanske?
Punkten sitter på insidan av underbenet, men längre upp än "din" punkt, ca 20-25 cm ovanför fotknölen. Det känns som en vätskyfylld liten boll som j-vlas där inne. Det smärtar dock bara vid belastning. Varje gång jag sätter ner vänster fot i ett löpsteg så kommer det onda direkt. När belastningen upphör, upphör också obehaget.
Det är skumt.
Härligt. Hoppas det håller, peppar peppar ta i trä.
"Ligga på rätt sida smärttröskeln" - ja det var ju ett lättolkat råd. ;-)
Smärttrösklar tycks ju synnerligen individuella. Och dessutom är de olika höga på olika delar av kroppen. I alla fall mina trösklar. Minsta lilla skavsår på hälen och jag gråter blod. Hål i tänderna däremot, känns inte ett skvatt. Tandläkaren brukar skaka på skallen och fråga hur jag lyckats äta med tanden i det skicket...
Håller tummarna!
Skicka en kommentar