torsdag 25 mars 2010

Testing testing

Har sprungit idag. Well, joggat. Lätt, lätt och kort, kort. Men dock. Så härligt!

måndag 22 mars 2010

Löpskräck

Ibland är man rädd. Rädd för att springa. Rädd för att det som man fortfarande hoppas blott är ett dumt påhitt eller kvarlevorna av en svunnen, elak mardröm verkligen skall finnas där och påminna om min kropps emellanåt väldigt fragila natur.


Jag är inne i en sådan period nu. Jag vill helst bara blunda riktigt hårt och hoppas att det jag har känt de senaste gångerna jag varit ute (vilket känns som om det vore en evighet sedan nu) bara är ren och skär inbillning. Att mina hälsenor alls inte knorrar, knastrar och gnäller utan är lika tysta, snälla och glada som de alltid varit. Samtidigt som jag blundar gör jag excentriska tåhävningar. Bara för att, om det nu verkligen skulle vara illa ställt med hälsenorna, ställa allting tillrätta igen. Innan det märks, liksom.


I morgon är det lunchlöpning på jobbet på schemat. Som vanligt en tisdag. Jag kommer inte att vara med. Vågar inte.

tisdag 16 mars 2010

Ont om vår

Det gör ont när det närmar sig vår. Hävdar Karin Boye. Och jag. Tydligen. För tredje året i rad lyckas jag nämligen tajma soliga vårvinterdagar med en ny begynnande löparskada.


2008 var det benhinnorna. I fjol ryggen. Och nu är det fotleden och/eller hälsenan. Har mumlat lite om det på jobbet och fick då höra orden "inflammerade slemsäckar". Kan det vara de som blivit överansträngda och spökar? Har letat from Voltarensalvan från det privata löparapotekets gömmor och börjat smörja in fotleden morgon, middag, kväll.


Kommer att skippa lunchlöpningen idag. Bland annat på inrådan av min gode vän Dunceor. Detta trots att jag ännu en tisdag packat ryggsäcken full med löparprylar och transporterat densamma 80 km i sydvästlig riktning.


Jag hoppas att detta enbart är en liten skitskada som går över av sig själv efter nån vecka eller så. Jag får väl istället för att springa på land i det fantastiska vädret bege mig till bassängen och ta upp lite wetvest-löpning igen, även om jag finner den sysslan hiskeligt tålamodsprövande. Körde faktiskt ett pass på 75 minuter i söndags. Är grymt imponerad att jag stod ut så pass länge.


Dags att smörja foten igen. Gör det någon nytta tro?

lördag 13 mars 2010

Försteklickare

Gick i skola idag. Första dagen. Åtminstone på väldigt länge.


Var ute på en morgonjogg och fick efter fyra kilometer en plötslig längtan att påbörja skolgång. I mäster Sz's löpskola. Gjorde därför halt och försökte sedan komma ihåg några bra skolämnen. Började med hälkick vilket kändes ganska naturligt. Den övningen fanns ju med redan i barnsben då det spelades fotboll ute på gröningarna runt uppväxtvillan. Sedan ett eget påhitt, skridskosteget med hopp. Ja, vetefan var jag fick den övningen ifrån, men den kändes ganska rolig och antagligen gladde jag bilisterna som gled förbi ute på Härlövsängaleden också. Sista övningen blev en annan klassiker; hög skipping. 2x30 meter på varje övning och min morgonrunda kunde sedan få fortsätta.


Det här skall göras fler gånger. Minst en gång i veckan. Och tills nästa tillfälle ska jag passa på och spana in mäster själv på marathon.se's webb-tv.

torsdag 4 mars 2010

Trösklar vidare

Har råkat på en hel del blogginlägg och forumtrådar på sistone om laktat, löpband, 4-minutersintervaller, blodprov, mmol/l, tröskelfart, tröskelpuls och tröskelpass. Jag finner laktat-, puls- och tröskeldiskussioner spännande och noterar noggrannt vad olika bloggare och forumbesökare har fått för resultat på sina respektive laktattester.


Själv har jag ännu inte blivit färdig att ta ett ovan nämnt test. Och jag kan därför ibland känna mig som en något "oseriös" löpare. Va? Haru ingen koll på din tröskelpuls? Hur ska du kunna göra en vettig tid på maran i år? Hmmmm...


I en trådjogg.se finns att läsa om en hel drös med löpare som varit och laktattestat sig på en klinik i Göteborgstrakten. Kul läsning. Men, en sak fick mig att reagera. Negativt. Dessa personer fick nämligen tipset av testutföraren att skippa alla "mellanpulspass" och koncentrera sig enbart på tröskelpass samt riktigt långa, lugna långpass. Mellanpulspassen ansågs nämligen inte tillföra någonting direkt till träningen och klassades således som ett rent tidsslöseri.


Jaha? Så, mina lätta och medelhårda distanslöpningar som jag trösk(l)ar på med är helt meningslösa? Och enda sättet att verkligen förbättra sig är att ligga precis på mjölksyratröskeln och gnata på under alla veckans pass som inte klassas som långpass. Vad betyder då detta för mig som inte har ett fint provresultat utskrivet? Är jag körd nu?


Äh, jag tycker Szalkais program verkar fan så mycket vettigare. Det handlar, tycker jag, som så mycket annat här i livet, om balans. Min kropp skulle aldrig palla flera tunga intervallpass i veckan. Den hade gett upp efter bara ett kort tag, det är jag nästan säker på.


Och vad gäller tröskelpuls tror jag faktiskt att man kommer långt genom att lyssna på sin kropp då man tuggar på i intervallrepetitionerna. Kommer illamåendet och stumheten, sakta ner, men ligg ändå på och håll dig liksom på "gränsen". Det borde väl vara tillräckligt noggrannt för en "seriös" motionär som jag själv. Eller?


---


Update 2010-03-05: Sprang förresten ett (försök till ett) så kallat tröskelpass igår kväll. Grisjobbigt. Och säkert väldigt nyttigt.