En halva i Bromölla

Nästa helg är det tänkt att köra ett långpass i ett något högre tempo än normalt. Det är nämligen dags att springa ett lopp, Bromölla Halvmarathon. Vet egentligen inte hur det kom sig att jag bestämde mig för detta, men i vilket fall som helst är jag både anmäld och betald sedan ett par veckor tillbaka.

Kollega M, som var min boj i Göteborgsvarvshamnen både i år och i fjol ska också följa med. Hon kommer, om jag känner henne rätt, sikta på 1.30 eller något liknande sanslöst då hon dels definitivt har kapaciteten, dels gillar att springa när temperaturen är i de lägre regionerna. Själv har jag inget direkt tidsmål, men ska försöka hålla 5-tempo så långt det går för att, om det håller hela vägen, landa på 1.45. Det hade varit kul. Fotograf J, som nu kommit igång fint med löpningen, skall också ge sig på de två kvartsmaravarven i Bromölla. Ett faktum som jag verkligen ger tummen upp!

Helgens långpass kommer att bytas ut mot ett medelhårt distanspass. Detta för att inte slita för hårt på den långe kroppen. Känns nästan lite vemodigt att inte "få" springa långt i morgon, men det tar jag igen om en vecka!

Låt det aldrig ta slut

Vissa saker vill man skall fortsätta i all evighet; en riktigt bra bok, en skön semester, en mysig helg, en underbar förälskelse, ett fantastiskt långpass. Idag var en sådan dag. Dagens långlöpning hade något magiskt över sig där den slingrade sig fram i det Nordskånska landskapet fyllt av förföriska och brinnande höstfärger.

De första sex kilometerna sprangs tillsammans med min älskade fru, som också hon fann just dagens pass otroligt behagligt. De resterande femton på egen hand. Sammanlagt således precis en halvmara. På nästan exakt två timmar. Då tog resan slut. Tyvärr. Skulle gärna fortsatt ett bra tag till. Men det får bli till en annan gång.

Lekstuga

Idag byggde jag mig en egen liten lekstuga. Och placerade den över de belysta grusvägarna i en björkskog ett par kilometer hemifrån. Inne i stugan lekte jag. Som om jag jag verkligen längtat efter att få leka. Som om leken var det som saknats i mitt liv den senaste tiden.

Fartleken utvecklades till en stege. 2, 3, 4, 5-minutersrepetitioner. Och så tillbaka till 2 igen. Med halva repetitionstiden som joggvila däremellan. Alldeles precis lagom för att trötta ut en gammal man som jag själv. Nosade rätt ordentligt på mjölksyratröskeln under de snabbare partierna som gick fortare än de gjort andra gånger jag lekt så som jag lekte idag. Och det känns bara så fantastiskt kul!

Detaljerna hittar ni här

Frust

Jobbet suger lite musten ur mig och det känns emellanåt som att energifördelningen mellan jobb och fritid har blivit lite skev på sistone. Jag håller dock igång med min "hålla mig något så när i form"-löpning och det blir tre pass i veckan; lunchlöpning med Dunceor på tisdagen, kvalitetspass på torsdagskvällen och ett långpass på helgen.

Igår var det torsdag. Således dags för kvalitet. Kom hem sent. Var hungrig, trött och allmänt irriterad. Satte mig för att äta och de icke riktigt avslutade diskussionerna på jobbet ringde fortfarande i öronen. Mat. Och vatten. Läxläsning, tandborstning och en mysig, på biblioteket nylånad, godnattsaga; "Fia och Dagisdjuren". Kompis-sovning med sjuåriga T. Ombyte. Och sedan iväg på de regnvåta cykelbanorna upplysta av kommunens gatlyktor.

Dagens mål: Snabbdistans om drygt 8 kilometer. Hur snabbt? Tja, 4:30-4:40 kanske? Gav mig iväg och lät den första kilometern gå något saktare som uppvärmning (5.12). Vek av upp på den ofantligt trista, knappt tre kilometer långa "leden". Motvind. Tryckte på. Började frusta lätt efter halva sträckan. Så äntligen dags att förändra väderstreck. Kändes genast bättre. Lite sidmedvind. Trampade på och kände pulsen stiga.

Dundrade genom Tivoliparken och blev, precis innan parken tog slut, stoppad av ett provisoriskt stängsel. Va fan nu? Snabbt stopp. Hittade en lucka i stängslet. Igenom och vidare. Över järnvägen på cykelbron och fullt fokus hemåt. Trött nu. Samtidigt som frustrationen försvann, nådde frustandet nya höjder. De röda skorna bar mig dock framåt med oförtruten beslutsamhet hela vägen hem. Facit sade 8.4k. På 38.30. Vilket innebär 4:34-tempo. Gott. Det behövde jag.