tisdag 28 april 2009

Rehabtrubbel med Bubbel

En missräkning vad gäller djupvattenlöpningen på semestern. Bassängerna på området lämpar sig tyvärr icke för sådana aktiviteter. De är helt enkelt för grunda. Skit också.

Försöker simma och leka mig trött. Och styrketräna lite sporadiskt. Samt att fylla år ordentligt. Idag passeras nämligen ännu en noll-milstolpe i mitt liv. Firas just nu med bubbel som precis levererades med bud till vår lilla bungalow. Tack för det fotografen!

Allt har sin tid. I morgon fortsätter min rehab. Jag vill och jag ska kunna springa de där 42 om en månad!

Skål!

lördag 25 april 2009

DWR

Deep water running. Ett nytt inslag i mitt löparliv.


I torsdags efter domen om ischias fallit far jag sent på kvällen iväg till affären för att göra några nödvändiga basvaruinköp. Bland rågkakor och knäckebröd sprang jag av en ren slump på stadens glada och supertrevliga badmästare. Istället för att enbart byta de vanliga artighetsfraserna passade jag på att fråga honom om möjligheten att låna wetvests i stadens badhus. Han förtäljde att det gick fint att helt kostnadsfritt låna de något till åren komna västarna. Vid frågan om det även gick bra att låna med sig västen "hem" för att användas i annat badhus blev svaret också: "Självklart. Inga problem".


Klockan 06.00 morgonen därpå stod jag därför utanför badhuset, fick syn på herr Badmästare därinne och blev insläppt för att tillsammans med honom leta upp en passande väst. Vi hittade till slut en som satt som en smäck och som var i relativt i bra skick trots dess höga ålder. "Ta du den och kör hårt. Behåll den så länge du känner att du behöver den". När man träffar människor som vår badmästare inser man att det finns gott hopp för mänskligheten.


Idag var det dags att för första gången testa djupvattenslöpning. Jag och min lånade väst gav oss i morse av till badhuset för att bekanta oss lite med varandra. Efter några tips jag läst och sett på nätet så hade jag en grovhuggen plan om vad jag skulle göra med de 35 minutrarna som jag hade till förfogande innan andra sysslor skulle få fokus.


Det kändes lite avigt till en början men efter ett tag fick jag häng på det, hittade balansen och kunde börja trycka på i klorvattnet. Det var faktiskt riktigt jobbigt och 35 minuter kändes tillräckligt för att vara första gången med wetvest och faktiskt det första passet på en hel vecka. Kände mig nästan lite vimmelkantig men väldigt nöjd då jag klev upp ur vattnet och med simskoleföräldrarnas undrande blickar i ryggen begav mig mot omklädningsrummet.


I morgon drar familjen, jag och min lånade väst söderut för att par dagars semester. De planerade morgonrundorna längs stranden får tyvärr stanna på planeringsstadiet för att inte riskera att förvärra ischias-skadan. Hoppas att det istället kan bli många trevliga DWR-pass där nere i Tyskland....


Auf wiedersehen! Bis gleich!

torsdag 23 april 2009

Ischias

Kände mig som en långsmal ryggradsförsedd amöba där jag låg på britsen och svettades i vårvärmen. En ryggrad där tredje kotan nerifrån dessutom är en aning förskjuten. Naprapat Mehlqvist ryckte och slet i mig och ett tag trodde jag att ryggen skulle gå av.


Så fick jag till slut domen. Ischias. Löpförbud ytterligare minst en vecka. Cykelförbud likaså. Djupvattenslöpning, Crosstrainer-träning och buktrycksövningar. Återbesök om en vecka. Kul. Inte.

lördag 18 april 2009

3692

Nu börjar det verkligen kännas att det är nära. Sex veckor. Det är ju ingenting!

torsdag 16 april 2009

Cykel, snabbdistans och naprapat

Cykel, cykel på väggen där, säg vad som roligast i världen är... Är det backintervaller på en MTB? Eller ett långpass till fots? Snabbdistans? Eller vad? Inget svar. Kanske är det att gå till en naprapat? Hmmm. Får det svaret på torsdag då det är dags för ett välbehövligt besök. Måste få reda på vad som får mig att få ont i det vänstra underbenet gång på gång. Hoppas att han har några teorier.


Tills dess får jag cykla, cykla och cykla. Och springa de dagar då det känns bättre i benet. Som idag. Då kutade jag faktiskt en 5k snabbdistans på fältet. Kände mig dock fruktansvärt svag i vänsterbenet. Ingen stuns. Ingen kraft. Sjukt.


Drygt sex veckor kvar till loppet i mina drömmar. Måtte jag vara redo då.

onsdag 8 april 2009

Rullande backpass

Igår var det dags för backpass. På cykel!
- Vad menas med detta? Du skall väl inte cykla de där två varven i Stockholm den 30/5?
- Nä, men vänsterbenet har börjat j-vlas lite igen och om jag inte lyssnar och vilar lite från löpningen så kanske det inte blir någonting löpt överhuvudtaget i huvudstaden den där lördagen om 7½ vecka.
- Aha! Låter ju faktiskt ganska klokt.


Plockade ner min cykel från väggen i förrådet där den hängt sedan i höstas. Smorde kedjan, pumpade däcken, knäppte fast skorna i tramporna och drog iväg med riktning Balsberget. En färd på ungefär 20 minuter. Det var lite kallt i luften och jag kände att vinden kylde mer än jag räknat med. Hade ändå tre lager uppomkring och långa tights under cykelbyxorna. Det är svårt att klä sig för cykling.




Väl framme vid Balsberget hade jag planen klar för mig. Uppför den första branta biten mot första ”toppen”. Den biten bör ta ungefär en minut att bestiga vilket är i linje med Sz’s rekommendationer för dagens backpass. Väl uppe, vänd och rulla ner igen. Håll på så i mellan 15 och 20 minuter.




Sammanlagt blev det 8 vändor. Tiden för en bestigning låg på mellan 51 och 61 sekunder. De två sista fick jag nästan syrebrist och kände mig lite vimmelkantig då jag nådde toppen. Riktigt nöjd efter den åttonde klättringen rullade jag ner för berget och fortsatte sedan hemåt. ”Kylan” hade tilltagit och min längtan efter en varm dusch nådde nya höjder.


Sträcka till/från berget: 19
Total tid: 59

söndag 5 april 2009

Digitalt väder

På löpturen för en vecka sedan bar jag både mössa och vantar. Långa tights och vindjacka. På gårdagens långpass sprang jag i shorts och en tunn t-shirt. 28 kilometer. I 6-minuterstempo. Svettades som en gris! Och detta på samma geografiska plats som mössturen för sju dagar sedan. Snacka om väderskiftningar.


Korna har blivit utsläppta på fältet. Vissa låg och solade, andra stod slött tuggandes och glodde på mig när jag kom joggandes längs en av grusvägarna. "Jösses! Håller han fortfarande på sådär?", frågade de sig nog.




Det börjar bli grönt i skogen. Och snart kommer vitsipporna! Våren är här nu. Halleluja.


Sträcka: 28.1
Tid: 2.47
Tempo: 5:56
Puls: 160

fredag 3 april 2009

Pull pull pull

Kände mig som en hönsfarmare där jag for fram på fältets grusvägar igår kväll. Mantrat jag rabblade skulle lika gärna kunna komma från någon som försöker locka med sig en skock hönor på en gårdsplan någonstans i Sverige.


Jag såg en instruktionsfilm om POSE häromdagen och blev återigen sjukt inspirerad. Har ju kört lite pose-liknande löpning på sistone, men insåg då jag såg filmen att det var ett par grundläggande detaljer jag missat alternativt glömt, bland annat att hålla hög kadens samt att inte gå upp för högt på tårna. Den höga kadensen fick mig att flåsa en del då jag "pullade" fram i 5-tempo med solnedgången som kompanjon.


I tisdags var det inget pose-löpande utan mer ett stolpigt återhämtningsjoggande på stela ben beroende på söndagens snabbdistans. Det var ju tänkt att jag och Dunceor skulle köra ännu ett backpass, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Dock joggade vi bortom S:t Hans backar och var då tvungna att bestiga "vårt" berg åtminstone en gång. Det var riktigt kul, och gick ungefär tio sekunder snabbare än senast. Mest på grund av att vi idag slapp den starka motvinden. Ljuvligt!




Det närmaste pose jag kom i tisdags var den pose som Dunceor bjöd på uppe på djävulsbacken i norra Lund... Schyssta pjuck!