fredag 31 oktober 2008

Tretton stabila

Sprang en runda i skymningen. Tretton kilometer. Med konstant puls. Och i det närmaste konstant tempo. I stort sett hela rundan. Skumt.


Kilometertiderna blev: 6.[20 34 48 58 34 42 34 44 50 34 50 36 42].
Med snittpuls: [135 140 140 136 142 139 140 141 141 141 142 141 142].


Känns som jag skulle kunna hålla på ytterligare ett tag i den takten med den pulsen. Kilometertiderna brukar ju (naturligt) bli sämre och sämre för varje kilometer med bibehållen puls. Dock inte idag. Intressant.


Sträcka: 13.1
Tid: 87
Tempo: 6:40
Puls: 140

torsdag 30 oktober 2008

Postsnickerihunger

Semester. Får en ibland att förvandlas. Till hantverkare. Igår till snickare. Projekt "Garageförråd" stod på programmet. Spenderade dagen i garaget tillsammans med svärfar, glespanel, reglar, spik, gips, osb-skivor och diverse verktyg.




Frun fixade lunch. Men endast tillbehören. Sulet*) fick vi fixa själva. På med grillen. Korv, burgare. Mums. Riktig snickarmat. På eftermiddagen kaffe och kanelbullar. Ingår nog också i en hantverkares jobbdiet.


En löprunda skulle ju också hinnas med. Det hade jag bestämt sedan länge. Ville se hur det kändes att maffespringa två dagar i rad. Klockan hann bli nitton innan jag kom iväg. Blev en asfaltsrunda inom stan. Tanken var att springa ungefär lika långt som igår, cirka en mil.


Det kändes riktigt bra till en början. Avverkade första kilometern på 6.25 (131spm), andra på 6.14 (137). Kändes riktigt bra hela den första halvmilen. Sedan kom hungern. Som ett slag rakt i mellangärdet. Började faktiskt må lite illa och längtade grymt efter energi. Vek av hemåt för att korta av rundan. De två sista sprangs enbart på "bensinångorna" och kilometertiderna blev därefter, 6.56 (141) och 7.06 (143).


Tömde kylskåp och skafferi då jag kom hem.


Sedan förvandlades jag igen. Denna gång till rörmokare. Dåligt flöde i ena handfatet. Mycket otrevligt gojs som fastnat i rören. Örk. På tiden att få det rensat. Bockade stolt av ytterligare ett "att-göra-item" på listan.


Var sedan mer än redo för sängen. Somnade innan jag lade huvet på kudden. Trots matmissen nöjd med dagen som helhet. Avkopplande med semester....


Sträcka: 8.25
Tid: 55
Tempo: 6:40
Puls: 140


*) Sul = skånska för kött. I svärfars sällskap blir skånskan bredare och bredare... :-)

tisdag 28 oktober 2008

Tisdagslunk

I pannlampsskenet gled jag fram. Helt vindstilla. Fem grader i luften. Sprang hit och dit på fältet och jagade kilometer. Hälsade på både kor och rådjur. God kväll!


Kändes avslappnat och fint idag. Ingen fotsensor med. Mätte rundan vid hemkomst. En dryg mil. Ganska lagom. Lågpulsprojektet rullar vidare.


Nu är det semester resten av veckan. Skönt.


Sträcka: 10.5
Tid: 70
Tempo: 6:40
Puls: 140

måndag 27 oktober 2008

En liten bov i maffedramat

I morse blev jag äntligen färdig att göra något jag tänkt på i över en månad nu. Innan jag kastade mig på cykeln och påbörjade min dagliga cykeltur från hemmet till järnvägsstationen tog jag nämligen på mig pulsbandet. Min avsikt var att mäta min "stressa-till-tåget-per-cykel”-puls.


Enligt Maffetone, så skall man under grundträningsfasen inte genomföra någon slags fysaktivitet på högre puls än MAF-puls, i mitt fall 141. Jag har misstänkt att jag varje morgon chockar kroppen och trycker upp pulsen till en bra bit över det ”tillåtna” på mina 10-minuters cykelruscher till tåget.


Resultatet var högst intressant och helt i linje med mina misstankar. Redan efter några hundra meter på hojen i mitt "normala" något uppskruvade morgoncykeltempo hade jag stressat upp hjärtfrekvensen rejält. Klockan visade på en puls strax under 150. Och då hade jag som sagt precis kommit igång. Aha, tänkte jag. Det här kan kanske vara en liten bov i mitt maffedrama. Om det verkligen är som Dr Phil skriver, att anaerob träning "förstör" den aeroba uppbyggnaden, så borde ett lugnare cykeltempo på morgnar (och kvällar) kanske få resultaten att mer gå min väg i mitt fortsatta lågpulsprojekt.


Vi får väl se.

Halvmara i vintertid

En trevlig weekend. Glada vänner i ett lånat hus på den sydskånska slätten. God mat. Gott att dricka. Återhämtning. Batteriuppladdning.


Helgens långpass fick snällt vänta till hemkomst. Regnigt och relativt blåsigt. Har inte hindrat mig förr. Ej heller denna gång.


Ner mot Norra Lingenäset. Tillbaka vid huset igen efter 6.4. Slängde av mig den extratröja jag tagit på mig med rädsla för att bli för kall i vinden. Spände också på mig vätskebältet. Det kändes nämligen ganska bra (6:40-tempo med 137 i puls) och jag ville springa längre. Mycket längre.



Kanalhusspången


Det blev till slut en avstressande och behaglig halvmara över både Lingenäs och Isternäs och på spångar genom vattenriket in mot staden. Ett härligt pass som avslutades i nästintill kompakt vintertidskt mörker. Leriga vägar och många vattenpölar beträddes på fältet de tre sista kilometrarna. Tempot blev därefter...


Sträcka: 21.6
Tid: 149
Tempo: 6:55
Puls: 140

torsdag 23 oktober 2008

Ett steg i fel riktning?

Tog med fotsensorn på dagens tur. Mest för att ha koll på sträckan till frun som idag bestämt sig för att följa med. En halvmil blir lagom, tyckte hon. Rutten gick på de belysta cykelvägarna häromkring. Fältet var inte att tänka på. Det var bäckmörkt.


Vi letade oss ner till Härlövsängaleden och lunkade på där till dånet av de passerande bilarna. Inte speciellt mysigt, men kanske karaktärsdanande. Det var bara att stänga av och köra på. Två och en halv kilometer hemifrån vände vi tillbaka. Jag tyckte under vår framfart att det gick ovanligt sakta. Det tyckte nog frun också, för vid 3,5 drog hon iväg och lade sig en bit framför mig. Jag som var fjättrad vid min "max 140 i puls"-boja fick snällt stanna kvar i lustempot.


Väl hemma igen efter fem sprungna kilometer utbrister frun de underbara orden: Det var ju riktigt skönt att springa ikväll! Superkul att löpningen kändes så bra för henne. Jag är ärligt väldigt, väldigt glad för det.


Dock kan jag inte låta bli att sura lite. Inte över henne utan över mig själv.


När jag anlände hemmet för andra gången efter ytterligare fyra sprungna kilometer kunde jag konstatera att hela det här lågpulsprojektet går åt fel håll för min del. 6:58 i snittempo med 139 i snittpuls. Att jämföras med en åttakilometersrunda för exakt en månad sedan som gick i 6:37-tempo med 137 i snittpuls.


Vad gör jag för fel? Springer jag för korta sträckor, för få pass, på fel puls, eller vad är det? Är det kanske vanligt att det går åt "fel" håll den första månaden för att sedan plötsligt vända? Det börjar (tro det eller ej) faktiskt bli riktigt tungt att hålla motivationen uppe för det här gubblunksprojektet. Giv mig styrka att hålla ut ett tag till! För kanske, kanske vänder det snart.


Sträcka: 9.2
Tid: 64
Tempo: 6:58
Puls: 139

tisdag 21 oktober 2008

Dricks det för lite på jobbet?

Vatten alltså. Och inte generellt sett, utan specifikt gällande mig. Idag var nog något som kan klassas som en typisk dag för mitt dryckesintag på jobbet. En kopp kaffe till frukost vid 9-snåret. Och oftast ytterligare en kopp under förmiddagen. En lättöl, eller möjligen en Ramlösa till lunch samt en kopp kaffe på eftermiddagen. That's it! Således inget vanligt vatten. Alls. På en hel dag.


Kan det verkligen vara bra? Eller kan avsaknaden av vattenintag under dagen rentav kanske påverka min prestationsförmåga negativt då jag ger mig ut på en löprunda på kvällen? Det vore kanske läge att börja införa nya rutiner. Typ att dricka vanligt vatten då och då under arbetsdagen. Det skulle nog inte vara så dumt, eller vad tror ni?


Kvällens löprunda, som följde dagens typiska och vattenbefriade kontorsvistelse, var väl i och för sig relativt trevlig. Kom faktiskt in en ganska skön rytm och kunde hålla pulsen runt 140 även i motvinden på vägen tillbaka till huset. Det blev nog någonstans mellan nio kilometer och en mil på dryga timmen. Samma runda som i fredags faktiskt. Och på samma tid, men med lite högre puls.


Jag sprang i mina DS Trainers idag och varvade klassisk hälisättning med framfotslöpning. På en lång asfalterad raka på hemvägen kom jag in i ett skönt gung då jag lätt framåtlutad i motvinden tassade fram på framfoten med blicken fästad på en punkt långt, långt bort i fjärran. Ingen musik idag utan bara det svaga ljudet från mina Trainers som mötte den nylagda asfalten ett par, tre gånger i sekunden. Det var rena terapin, kan jag lova. Så sjukt avstressande.


Tid: 63
Puls: 139

måndag 20 oktober 2008

Städad maffesöndag

Söndag. Igår en kombinerad städdag och maffelångpassdag.


Städaktiviteterna skedde inomhus. Dammsugarröret min lans där jag for fram bland dammråttor och popcornssmulor. Två våningar. Många hörn, skrymslen och vrår att jaga i. Toaletterna nästa projekt. Lansen byttes mot Kalkosan som mitt främsta vapen. En ovärderlig hjälp i det hårda vattnets förlovade landsända.


Maffeaktiviteterna skedde joggandes runt Råbelövssjön. Med start vid godset. Blåsigt. Och ganska långt. Och frustrerande. Tyvärr. Återigen svårt att hålla pulsen under 141. Kände det nästan på mig. Pulsen tycktes faktiskt lite högre redan innan jag gav mig iväg.


Kuperat och varmt i skogen på västra sidan om sjön som bjöd på vackra höstfärger och knotiga gamla äppelträd längs grusvägskanten med perfekt mogna frukter. Flackt men rejält motvindigt och kallare längs sjön på östra sidan. De gånger jag slappnade av och lyckades hitta nån slags rytm, ville pulsen gärna parkera sig på 143-145. Små ryck i handbromsen fick ner den till 138. Således ett hackigt pass. Fick avsluta med en hel del promenerande den sista biten i den starka motvinden över åkrarna.


Var riktigt låg på energi vid hemkomst drygt två och halv timme senare. Hade nog inte fått i mig tillräckligt med näring mellan städning och långpass. Nötterna och russinen som knaprades längs rundan verkade inte räcka. Och jag fick nog inte i mig tillräckligt med energi efter passet heller. Vaknade nämligen mitt i natten hungrig som en varg. Gick upp. Åt, åt, åt och drack. Verkade vara bottenlös. Tillbaks i sängen en timme senare. Somnade till slut. Trött som en vinterbjörn då väckarklockan ringde. Trött och lite småhungrig...


Runda: Runt Råbelövssjön med start vid Råbelövs gods och mål vid hemmet
Tid: 158
Puls: 139

lördag 18 oktober 2008

Pendlande löpning

Jag är en pendlare. Har varit det i stort sett hela mitt vuxna liv. En naturlig del av min vardag, helt enkelt. Spenderar i nuvarande anställning trettiofem minuter, varav tjugo på ett tåg, varje vardag för att ta mig till eller från mitt jobb. En dryg halvtimme som jag vant mig vid och som jag faktiskt verkligen trivs med. En stund för reflektion, musiklyssning, bokläsning. En alldeles lagom stund alldeles för mig själv bland en väldig massa andra.


Inom kort kommer denna lagom stund bli allt annat än lagom. En hel timme kommer att adderas till "min" dryga halvtimme för en enkel resa till eller från jobbet. Således sammanlagt drygt tre timmar om dagen på resande fot. Allt beroende på effektivisering inom bolaget. Stängning av kontor. "Mitt" kontor. Och flytt till huvudkontoret.




En av mina första tankar när jag möttes av beskedet var: Hur kommer detta att påverka min marathonuppladdning och hela min fortsatta löpning? Tre timmars pendling om dagen! Det är väldigt mycket tid.


Hur lägger jag bäst upp strategin? Morgonrundor? Lunchrundor? Avstigning ett par stationer "för tidigt" för att därifrån springa hem? Hm...? Det här skall tänkas igenom ordentligt. Det här pusslet skall lösas. Måste lösas. Några tips?

fredag 17 oktober 2008

Ett steg i rätt riktning?

Klämmer in ett litet träningsdagboksinlägg. Stack ut på fältet direkt efter jobbet och joggade en dryg timme i höstskymningen. Det gick faktiskt över förväntan. Trodde under första kilometern att det var nåt fel på pulsbältet, alternativt pulsklockan. Där jag lufsade på i mitt vanliga Maffetempo orkade pulsen inte ens upp till 130. Låg och svalpade runt 125. Fick faktiskt öka tempot lite, vilket kändes fantastiskt kul. Har jag månne klivit upp ett litet snäpp på Maffetempostegen?


Tid: 63
Puls: 137

onsdag 15 oktober 2008

Natt och dag

Dagsljus och fint ute i lördags, mörkt och blött ute ikväll. Nattsvart löpning i lördags, skinande klart ikväll. Tänk vad det kan skilja från dag till dag, från pass till pass. Det som var så tungt, segt och trist i lördags var så lätt, roligt och skönt ikväll.


Jag visste inte riktigt vart den släng av förkylning som jag levt med ett antal dagar nu hade tänkt ta mig, så jag hade inte direkt planerat för att springa idag. Men olika samverkande händelser ledde fram till ett perfekt tillfälle att hoppa i löparstassen och ta en timme i anspråk till fortsatt satsning i lågpulsträsket.


Jag påbörjade rundan inne i centrala stan och den första kilometern kändes ofattbart lätt. Jag kunde till och med prestera något som av andra skulle kunna benämnas löpning utan att pulsen gled över 140. Tempot fick därefter (tyvärr...) sänkas till mitt normala lunktempo som idag ändå kändes både rytmiskt och fint. Inte alls lika stolpigt och segt som sist.


Det funderades en hel del på min lågpulssatsning under turen och jag målade i tanken upp olika utvecklingsscenarion. Hur kommer detta att gå? Jag vet inte om jag redan nu kanske borde se några förbättringar vad gäller tempot, eller om det kanske är alltför tidigt. Jag har ju inte hållit på speciellt länge. Några få veckor bara.


Det som känns lite jobbigt är att jag ju inte vet om jag kommer att kunna se några förbättringar överhuvudtaget, även om jag fortsätter med denna strategi ända fram till nyår. Skulle den positiva utvecklingen utebli kommer jag att känna mig rejält grundlurad. Snacka om blåst på konfekten. Nej, bort med sådana negativa tankar. Det här är en bra strategi! Som jag kommer att ha riktigt god nytta av till våren! Basta.


Och dagens pass känner jag mig som sagt väldigt nöjd med. Tiden gick otroligt fort, och jag ville knappt att det skulle ta slut. Den sista tredjedelen av passet lunkade jag som i trans. På den icke-belysta, spikraka och "oändligt långa" cykelbanan längs Rödaledsvägen flöt allting bara på och jag kunde lufsa fram i mörkret helt avslappnad med en puls parkerad på 138. Det var så fantastiskt skönt och jag kände mig nästan lite hög. Mitt första "Gubblunker's High"?!


Runda: Runt "stan" via Österäng
Tid: 60
Puls: 137

söndag 12 oktober 2008

Fridlöst långpass

Kära dagbok,

Igår "genomled" jag veckans långmaffepass. Det som skulle bli veckans höjdpunkt blev istället till en sirapssteg, långdragen och ganska frustrerande historia. Svårt att hålla pulsen under 140. Svårt att få riktig frid i sinnet. Kände mig inte alls så avslappnad och "skön" som jag hoppats att jag skulle göra. Dessutom var jag nödig i stort sett hela rundan utan att lyckas hitta nåt bra ställe att nödlanda...


På kvällen helt färdig och akilleshalsen började pocka lite på uppmärksamheten. Kraschade i sängen vid halv tio. Känner mig lite skrovlig i den förbenade halsen idag också. Är det månne dags att bli förkyld?


Runda: Vattenriket via både Norra Lingenäset och Lillö
Tid: 132
Puls: 140

torsdag 9 oktober 2008

Varvad

Det 30:e varvet i Göteorg är schemalagt till den 16:e maj och nu har jag äntligen blivit färdig att anmäla mig. Jag kommer att ta det loppet som en genomkörare/uppvärmning inför det (för mig) stora äventyret två veckor senare.


Jag har också hunnit med att ge mig ut på en Mafferunda ikväll. Det blev en ganska sen runda som sprangs på asfalt i gatlyktornas oranga sken. Behaglig temperatur, drygt 10 grader, och skönt gung i iPoden. Hyfsat flyt i maffelöpningen också. Jag börjar snart vänja mig vid det låga tempot. Bara jag inte blir alltför bekväm. Hu.


Tid: 66
Puls: 138

tisdag 7 oktober 2008

Halogena tålamodstankar

Jagade ljuskägla idag för första gången denna säsong. Helt vindstilla, klar luft, bäckmörkt. Förutom halogenskenet från pannlampan då, alltså. Ännu ett tålamodsprövande pass, som faktiskt kändes helt ok. Frågan som dök upp gång på gång under den dryga timmen jag lufsade runt ute på fältet handlade om huruvida jag kommer att ha tålamod nog att fullfölja den strategi som jag lagt upp för min träning fram till årsskiftet. En strategi som innebär att jag skall köra alla, och då menar jag alla, pass på eller strax under min aeroba maxpuls, eller "maffepuls" som jag och många med mig valt att kalla den.


Det ultimata sättet att pröva sitt tålamod vore ju att anmäla sig till ett lopp och sedan genomföra detsamma i puritansk Maffetone-stil. Bromölla halvmarathon ligger rätt i tiden. Eller är det kanske löpetiskt en grov hädelse att fisjogga på tävling?


Tid: 62
Puls: 139

söndag 5 oktober 2008

Regn på tvärs

Ihållande regn. Horisontellt. I en vind som (givetvis) envisas med att ligga rakt emot. Spikraka grusvägar på en gammal nedlagd banvall. Två långsmala vattenpölar framför mig. Härifrån till evigheten. Huvudet lätt böjt för att låta skärmen på kepsen ta det mesta av det kalla piskande regnet.


iPoden ett ljus i grådasket. Specialkompilerad spellista perfekt för långa Maffepass. Allt från Lasse Winnerbäck till Depeche Mode, Kraftwerk, Bob Marley och David Bowie. Tempot lågt i den envisa vinden. Fokus på pulsen. Håll igen, håll igen. Svårt att hålla värmen i regnet på så pass lågt varv.


Spellistan betas av, låt efter låt. De oändligt långa pölarna växer, både på djupet och på bredden. Gård efter gård passeras. Regnet fortsätter piska. Två timmar passeras. Maler på. Snart framme. Ett pass att minnas.


Så jävla underbart.


Sträcka: Näsby fält till Tollarp via gamla banvallen förbi Ovesholm
Tid: 145
Puls: 141

torsdag 2 oktober 2008

Tråkblöt lunchrunda

Kära dagbok,


Ännu ett Maffetone-pass lagt till handlingarna. En oinspirerande, regnig, dryg och olidligt tråkig timme i jobbstadens motionsspår. Mycket promenerande i uppförsbackarna. Pulsen som en tjudrad vildhäst som gjorde allt för att slita sig. Höll emot med det enda vapen jag hade att tillgå; lägre tempo. Öken. Trots regnet.


Tid: 64
Puls: 136