Backig avkoppling

Camp de Mar, Mallorca. Svenskfritt, myggfritt och stressfritt. Däremot nersölat med backiga vägar och stigar vart man än skulle. Helt perfekt för någon som sannerligen behöver vänja sin kropp att använda bergsbestigarmusklerna.




Fick till fyra pass under veckan. Hade egentligen hoppats på något fler, men lata morgnar, trötta ben och andra, mer familjerelaterade aktiviteter gjorde att fyra stycken blev precis lagom. Ett av passen gjordes dessutom med frun. Vi hade suttit på stranden och spanat upp på ett vakttorn längst uppe på en av de omringande topparna och sa till varandra att "dit upp måste vi en morgon". På tisdagen ställdes klockan på sju och de framlagda löparkläderna drogs på. Lite frukt och vatten och vi var iväg.



Möttes av "brutala" (med en Kristianstadbos ögon) backar och färdades 126 höjdmeter uppför berget mot tornet. Mjölksyran slog till med full kraft och luften tog fullständigt slut denna varma, sköna och stilla morgon! Men upp kom vi. Och ner med!




Semester is da shit!

Rullande backpass

Igår var det dags för backpass. På cykel!
- Vad menas med detta? Du skall väl inte cykla de där två varven i Stockholm den 30/5?
- Nä, men vänsterbenet har börjat j-vlas lite igen och om jag inte lyssnar och vilar lite från löpningen så kanske det inte blir någonting löpt överhuvudtaget i huvudstaden den där lördagen om 7½ vecka.
- Aha! Låter ju faktiskt ganska klokt.

Plockade ner min cykel från väggen i förrådet där den hängt sedan i höstas. Smorde kedjan, pumpade däcken, knäppte fast skorna i tramporna och drog iväg med riktning Balsberget. En färd på ungefär 20 minuter. Det var lite kallt i luften och jag kände att vinden kylde mer än jag räknat med. Hade ändå tre lager uppomkring och långa tights under cykelbyxorna. Det är svårt att klä sig för cykling.

Väl framme vid Balsberget hade jag planen klar för mig. Uppför den första branta biten mot första ”toppen”. Den biten bör ta ungefär en minut att bestiga vilket är i linje med Sz’s rekommendationer för dagens backpass. Väl uppe, vänd och rulla ner igen. Håll på så i mellan 15 och 20 minuter.

Sammanlagt blev det 8 vändor. Tiden för en bestigning låg på mellan 51 och 61 sekunder. De två sista fick jag nästan syrebrist och kände mig lite vimmelkantig då jag nådde toppen. Riktigt nöjd efter den åttonde klättringen rullade jag ner för berget och fortsatte sedan hemåt. ”Kylan” hade tilltagit och min längtan efter en varm dusch nådde nya höjder.

Sträcka till/från berget: 19
Total tid: 59

Pull pull pull

Kände mig som en hönsfarmare där jag for fram på fältets grusvägar igår kväll. Mantrat jag rabblade skulle lika gärna kunna komma från någon som försöker locka med sig en skock hönor på en gårdsplan någonstans i Sverige.

Jag såg en instruktionsfilm om POSE häromdagen och blev återigen sjukt inspirerad. Har ju kört lite pose-liknande löpning på sistone, men insåg då jag såg filmen att det var ett par grundläggande detaljer jag missat alternativt glömt, bland annat att hålla hög kadens samt att inte gå upp för högt på tårna. Den höga kadensen fick mig att flåsa en del då jag "pullade" fram i 5-tempo med solnedgången som kompanjon.

I tisdags var det inget pose-löpande utan mer ett stolpigt återhämtningsjoggande på stela ben beroende på söndagens snabbdistans. Det var ju tänkt att jag och Dunceor skulle köra ännu ett backpass, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Dock joggade vi bortom S:t Hans backar och var då tvungna att bestiga "vårt" berg åtminstone en gång. Det var riktigt kul, och gick ungefär tio sekunder snabbare än senast. Mest på grund av att vi idag slapp den starka motvinden. Ljuvligt!

Det närmaste pose jag kom i tisdags var den pose som Dunceor bjöd på uppe på djävulsbacken i norra Lund... Schyssta pjuck!

Extremt i St Hans backar

Idag blåser det. Ordentligt. Visserligen brukar det alltid blåsa i Lund, men detta är exceptionellt. Dock hindrade det inte mig och Dunceor att ge oss ut innan lunch med riktning St Hans backar. Det är nästan precis tre kilometer från jobbet till backområdet, vilket känns som en alldeles lagom uppvärmningssträcka. Dessutom helt i linje med vad Sz förespråkar i sitt program. Nice.

Vi var vid gott mod trots blåsten och sprang med någon slags juvenil förväntan över hur backarna skulle se ut och hur det skulle kännas att kuta upp och ner i dem.

Efter lite rekande hittade vi en backe som såg ut att vara både lång och brant nog. Löpningen skuklle få ske på det mjuka gräset då stigarna inte gick upp till topparna utan mer runt fötterna på områdets olika upphöjningar.

Första repetitionen sprangs med stor entusiasm. Dunceor tog täten och hade ett fint steg i sina ultralätta NB RC152. För min del kändes det gött att vara igång och den sköna känslan höll i sig i nästan exakt 36 sekunder. Sen passerade vi trädgränsen och den starka vinden som legat och lurat bak ett gäng buskar gjorde entré. Detta samtidigt som mjölksyran började ansamla sig i de smala benen. Detta samtidigt som jag var framme vid den brantare delen av backen. Scheisse!

Äntligen uppe efter totalt 67 sekunder. Min löparkumpan var då redan på plats på toppen. Fy fan. Det här blir jobbigt. Vi bestämde där och då att fyra repetitioner skulle bli målet för dagen. Något mindre än vad Sz förespråkar, men fullt tillräckligt för mig som kommer från, och mestadels springer i, en av Sveriges plattaste städer.

Urblåsta, bensega och glada joggade vi tillbaka till jobbet. Det här måste vi göra om. Det var ju riktigt kul!

Detaljer om passet

Valborgskt backpass

Kort backe idag. För första gången för min del.

Jag har spanat efter lämpliga backar ända sedan i vintras då backpassen dök upp i Sz's program, men har inte kunnat genomföra något förrän idag. Backen som jag ikväll sprang uppför och nerför passerar jag varje vardag på cykel på min väg till/från järnvägsstationen.

Uppvärmningen skedde i lugnt och behagligt tempo (5:40/149) och gjordes som en liten runda ut på Näsby fält för att sedan styra kosan via den så kallade "kostigen" in mot stan. Ungefär mitt emellan hemmet och tågstationen ligger cykelbron som går över järnvägsspåren på bangården. Ungefär 120 meter långa backar som leder upp till en bro. Det känns som ett perfekt ställe att köra kortbackepass på.

Då jag var framme vid cykelbron körde jag först lite skipping, häl-kicking och utfallssteg. De förbipasserande, systembolagspåsebärande studenterna tittade lite skumögt på mig, men ingen sa nånting. Jag antar att flaskorna i kassen fortfarande var oöppnade, annars hade jag nog fått höra ett och annat..

Planen var att efter löpskolningen köra 10 stycken bestigningar, fem från vart håll, och så blev det också. Det kändes riktigt bra och löpsteget kändes högt och fint, precis som Sz förordar. Tiderna för att klättra uppför de ca 120 meter långa backarna blev som följer:

Backen norrifrån (sek): [34.7 30.5 30.0 30.3 30.3] med puls på toppen [177 180 181 180 180]

Backen söderifrån (sek): [28.8 29.6 27.3 29.1 27.4], [179 180 181 180 180]

Det var skitkul och jädrigt inspirerande att kuta upp och ner i backen. Det gör jag gärna om!

Nedvarvningen gjordes samma väg som uppvärmningen och en knapp timme efter det att jag gett mig iväg var jag åter hemma . Där väntade frun med hemlagad pizza och en flaska rosé. Kvällen skall firas på hemmaplan då båda döttrarna ligger i feber de stackarna. Jag känner mig lite smått virusomringad och ber en stilla att jag skall slippa feberdimmorna så att uppladdningen inför Göteborgsvarvet inte skall störas mer än den redan gjort...

Sammanlagt 9.2 km, 53 min, 157/182.