onsdag 10 december 2008

Om främmande länder och värkande leder

Precis när man tror att man vet vad som gäller så förändras förutsättningarna. Höll jag kanske kartan upp och ner? Eller sov jag när världen plötsligt ändrade skepnad? Det är de snabba förändringarnas tid. Sannerligen.


Till helgen bär det av. Till det stora landet i öster. Till friterade tuppfötter och milslånga stenmurar. Till Qi Gong-utövare och pappersdrakar. Jobbportföljen följer med. Så även löparskorna. Det skall alltså jobbas. Och förhoppningsvis även springas, åtminstone på löpband på hotellets gym. Att ge sig ut joggandes i myllret på mastodontstadens gator är kanske inte att rekommendera. Men vad vet jag?


Springa, ja. Det var ett tag sedan. Ända sedan i torsdags faktiskt. Ett så pass långt löpcelibat har jag inte upplevt på hela hösten. Nog inte så dumt just nu. Har nämligen börjat få nya känningar i vänster underben/fotledsinsida. Jag vet inte riktigt vad det är, men har ett tag intalat mig själv att det har med den förbannade stukningen att göra. Den gör sig fortfarande påmind och ställer till det emellanåt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Vad skulle jag på det där kalhygget att göra? Stolleprov!


I torsdags hade jag dock ett kuligt pass. En sjukilometare på grusvägar i 6:17-fart med en snittpuls på 139. Kändes kanon. Och ett gott bevis på att Sverigestafettpasset inte sabbade den aeroba uppbyggnaden något nämnvärt. Projektet fortsätter. Kanske förhoppningsvis redan i kväll.

4 kommentarer:

Dunceor sa...

Trist du har känningar igen. Inte heller blivit mycket löpning för mig på senaste men blev ett kort (men rätt snabbt) pass igår.

Är dem SEMC fabriken som ska besökas? Hört en hel del bisarra historier om den faktiskt =) Sen också efter nyår så är det ett gäng på jobb här som sticker ut till Skrylle och springer varje torsdag som jag tänkte börja haka på, du är nog mer än välkommen. Och det finns folk i den gruppen som både springer snabbt och långsamt.

Anonym sa...

Åh! Jag blir galen!! Skrev en lång kommentar men glömde att jag gått in till dig via Bloglovin. Och då suddas kommentaren bort när jag trycker på ok.

Hur var det nu?

Äntligen! Har minsanna funderat över var du tagit vägen. Sen skrev jag nåt om hur otroligt roligt det lät med Kina (säkert följt av ett gäng uttropstecken) och att du självklart måste springa där. På gatorna. För löpband räknas inte om man ska få pricka av en stad till i sitt löpatlas. Fast ge sig ut alldeles själv är kanske inte så klokt - du får ingen kollega med dig som kan övertalas att ta en tur?

Och så oroade jag mig för ditt underben och skällde lite på det. Hoppas det inte är ngt som ställer till det på allvar.

Benet sa...

Dunceor: Var ute och sprang en liten 8-kilometare igår med lugn och fin puls (136). Sprang på framfoten i mina DS Trainers. Kändes ingenting i leder eller underben. Inte heller idag. Så gött. Vilket sagolikt väder vi hade igår. Nollgradigt och HELT vindstilla. Ovanligt.

Det är inte fabriken utan designkontoret som skall föräras med besök från den lilla svenska staden som snart blir ett SEMC-designkontor fattigare... Denna gången stannar jag bara fem dagar. Nästa gång under våren blir nog vistelsen något längre.

Gemensam löpning i Skrylle på torsdagar ser jag fram emot. Kommer nog ner till Lund under februari som det ser ut just nu. Men som sagt; Vi lever i förändringarnas tid. ALLT kan hända...

Bureborn: Surt när tekniken j-vlas med en. Att bli snuvad på en välformulerad kommentar tar musten ur en. Jag har varit med om det själv och det är en riktig energitjuv...

Jag har faktiskt en löpsnubbe med mig på resan. Faktiskt samma kille som hittade mig i vimlet under Gbg-varvet och som jag sedan sprang tillsammans med under loppet hela vägen in i mål. Vi ska ta löpprylarna med. Sen får vi ser om/var det går att kuta. Spännande värre. Som jag skrev till Dunceor så är det dock otroligt ont om tid för "privata" utsvävningar under denna resa. Blir nog bättre vid de kommande besöken...

Underbenet är nog mest lite slitet pga den gamla stukningen. Jag hoppas det i alla fall. (Tant-)sprang igår och det kändes bra. Så även idag. :-)

Anonym sa...

Jag ser redan för mig en 194 cm lång blond löpare glida fram i stadens trängsel. Vad du än skriver kommer jag att ha den bilden kvar.