torsdag 12 augusti 2010

Snart packad

...inför Stockholmsresan och det stundande Midnattsloppet.


Skall bli riktigt trevligt att komma upp till vår kungliga hufvudstad igen. Och fantastiskt roligt att få springa ett lopp tillsammans med min kära hustru. För det har jag nu bestämt mig för att göra. Springa med henne alltså. Alltså inte bara i samma lopp, utan precis bredvid henne hela sträckan. En adept kan nämligen behöva sin coach nära till hands i debuten. Och coachen behöver just nu ta det lite varligt med sin irriterade och stela högra hälsena.


Synes på Södermalm!

10 kommentarer:

Sofie RW sa...

Det är vad man kallar coaching! Jag ska heja på er - ni är klädda i gult va? :)

Startade också tillsammans med maken i Stockholm marathon i år, men ryckte efter 1 km och hade dåligt samvete resten av loppet... men det verkar som om han överlevde i alla fall.

Benet sa...

Sofie: :-) Tack ska du ha! Ska kika efter dig längs banan!

Dunceor sa...

Jag tycker det låter som en mycket trevlig idé att springa med frun. Hoppas ni får det kanontrevligt och att frun är nöjd med tiden.

Masse sa...

Precis vad jag brukar göra med Görel-älsklingen på midnattsloppet. Förr året ryckte hon några meter från mål och fick en sekund snabbare tid än jag och eftersom jag inte normalt springer millopp så är hennes officiella PB på milen snabbare än mitt. (Om man inte räknar med de längre lopp som mätt tiden efter en mil)

Ingmarie sa...

Lycka till! Båda två!

Anonym sa...

Suverän coach hon har!
Nu väntar jag ivrgt på rapporten. Ett gästinlägg från frun kanske?

Ingmarie sa...

hur gick det? "Glömde" dig men nu är du med. (*Skäms*..)

Benet sa...

Masse: :-) I like!

Bureborn: Tack! Rapport kommer snart. Dock från mitt perspektiv då frun avböjde erbjudandet om gästinlägg... ;-)

Ingmarie: Skäms inte, kära du. Det gick fint. Riktigt fint. Rapport kommer alldeles strax.

jumper sa...

I väntan på rapport från Midnattsloppet gratulerar jag till sommarsemestern. Somrar har jag upplevt ett antal, men mycket få så behagligt stationära och fullödiga. Midnattsloppet har jag däremot aldrig sprungit eller ens varit lockad att springa. Det skulle väl vara om påhejerskan sprang, men den risken är inte överhängande, ty hon skyr allt vad tävlingar heter och springer helst i tysthet fjärran från all uppmärksamhet.

Jag undrar för övrigt vad "tallpiggar" är.

Benet sa...

Dunceor: Missade ju dig innan. Sorry. Har hälsat frun. Och, japp; Hon blev fett nöjd med sin tid!

Jumper: Midnattsloppet var "speciellt". Inte likt något annat lopp jag sprungit. Men vi hade förbaskat trevligt.
Tallpiggar? Ett annat, i mitt tycke klart trevligare, namne för tallbarr. :-)