söndag 30 september 2012

Jämn, jämnare, Berlin 2012

Fick till en riktigt fin tid här i Berlin idag. Hemligheten hette kanske "jämnt tempo", vad vet jag? Det jag vet är dock att tempot på de 10 olika registrerade delsträckorna enbart spretade med 8 sek/km från den snabbaste (4:46 - den sista) till den långsammaste (4:54 - den näst sista).



Ett förbannat bra lopp på många sätt, men mer om det en annan dag. Jetzt ein bisschen schlafen gehen. I morgon är det ett nytt marathon - sightseeing & shopping! :-)

5 kommentarer:

Ingmarie sa...

GRATTIS än en gång. Gött!
Hoppas du övelevde shoppingen. ;-)

Benet sa...

TACK Imgmarie! Ditt grattis värmer verkligen. Och jag kan inget annat säga än att Berlin-trippen var till absolut belåtenhet, både vad gäller själva staden, sällskapet, loppet, och... shoppingturen i för mig nya kvarter.

Just nu efter gårdagens recovery jog har jag dock hyfsat ont i pek-tå-benet där jag tror jag ådrog mig en stukning/liten spricka vid ett badtillfälle på Mallis då jag gled med foten på en hal sten och på något sätt stukade till tån mot ett par andra stenar. Hoppas verkligen att det snart går över (Österlenmaran om en månad). Förmodligen är jag bara rejält överansträngd i den lite ömtåliga tån efter söndagens urladdning. MTB och lite vattenlöpning kanske är melodin nån vecka framöver?

jumper sa...

Jämna maratonlopp tycks ha blivit din specialitet. Om det tyder på försiktighet eller bara styrka vet jag inte, men tänker att det måste vara en skön känsla. Lite som halvmaraton för mig i mina bästa stunder förr. Härligt!

jumper sa...

(När man klickar på mitt namn ovan kan man tro att den anrika bloggen MaxochNisse har upphört. så är det inte. Här är länken riktig)

Benet sa...

jumper: Det kan kanske vara en kombo... En del fegis blandat med lika delar styrka och passion. Visst är det så att jag inte tar mig vatten över huvudet och kör på i ett tempo som jag innerst inne vet bara håller i 30k och sedan *hoppas* på att de sista 12 ska lösa sig när jag väl är där. Utan istället kör något mer "konservativt" till en början för att kunna hålla samma tempo hela vägen och gärna liiite snabbare sista halvan, om möjligt.
Jag hade i år chansen att hänga med en snabbare löpare redan från start (en polare som siktade på sub 3:10 och gled in på 3:10:51). Han höll 4:15-4:20-tempo första halvan. Kroknade sedan lite och hade en tid nästan exakt som min på andra. Jag vet dock att hade jag hållit 4:20-tempo i en halvmara så hade de fått skjutsa mig till målet de sista 10. Så är det bara. Var i mitt 4:49-tempo helt färdig efter 42,2 och fick stöttning av en funktionär som jag vägrade släppa på i minut efter målgång i målområdet... :-)
Skön känsla. Men mer om det och lite annat i ett bloginlägg som jag sugit på under jobbveckan och formulerat i huvet men ännu inte hunnit få ur mig skriftligen...