Efter en vecka som inleddes med ymnigt snöfall och sedan följdes av sub-arktiska vintertemperaturer slog plötsligt tövädret till vilket förvandlade stigarna och vägarna till hala, slaskiga, buliga och moddiga dito.
Efter en dryg månad av löp-avhållsamhet utomhus orsakat av en bråkande fot, i sin tur orsakad av en stukad (halvknäckt?) tå, var det idag dags att springa igen. Det hade jag bestämt redan i början av veckan. Innan jag visste hur underlaget skulle se ut.
Men sagt är sagt och bestämt är bestämt. Strax efter klockan ett denna 2-gradiga lördag snörade jag därför på mig mina dubbade X-talon 212 och gav mig ut i den isiga och snöiga sörjan. Kände hur kroppen spratt till i ett rent lyckorus och hur fötterna och skorna med lite skräckblandad förtjusning fick jobba ganska ordentligt med underlaget redan från början.
Efter 2,5 kilometer svängde jag åter förbi huset och smet faktiskt in genom dörren. I rädsla att jag gått ut lite för hårt och frestat lite för mycket. Eller gjorde jag inte det? Återstår att se.
lördag 15 december 2012
Benet testar foten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ljuvligt! Jag tror det var precis lagom. :-)
Väl?
Ingmarie: Ja, det tror jag också. Kände inget i foten dagen efter så jag testade ytterligare en liten runda, denna gång hela 4,5k. Kände mig lite, lite svullen under foten dagen efter det, men nu känns det bra igen. Ett steg i taget, lite och lite, så kommer det här att bli bra. Och det *måste* det ju bli. Vi ska ju springa på sydkusten ihop snart, ju! :-)
Skicka en kommentar