måndag 25 februari 2008

Rudolf på löptest

Ytterligare ett löptest utfördes ikväll i ett massivt mörker så när som på den ljuskägla som min pannlampa genererade och som lyste upp ett par kvadratmeter på grusvägarna där jag färdades. Jag kände mig som Rudolf med Halogenmulen.


Halogen-Rudolf lyckades nog skrämma några avlägsna släktingar (rådjur) i sin framfart idag, ty det galopperades en hel del i skogen då han passerade. Jag gillar inte när det plötsligt prasslar till i mörkret och man hör galopperande hovar bara ett par meter bort. Hu.


Jag började med att promenera i det blåsiga vädret i ett försök att få till stånd någon slags uppvärmning innan löpningen skulle inledas. Det känns ganska udda att spatsera ut på ett bäckmörkt fält helt ensam iklädd tights och en pannlampa. Hade jag sprungit hade det inte känts lika fånigt av någon anledning, men att promenera. Bah!


På min promenad så provade jag lite olika gångstilar. Dels för att hitta något som värmde upp min kropp lite bättre, men även för att fåna mig och ha lite kul i min ensamhet. Jag menar, risken för att nån skulle se mig var lika med noll. Jag körde min egen improviserade variant av Monty Python's "Silly Walks", vilket faktiskt var riktigt underhållande. I varje fall tills jag nådde fram till sjumilaklivsstegen där jag lyckades sträcka mig i högerljumsken... Oh, for f**ks sake... Inte speciellt allvarligt, men lik förbannat riktigt onödigt.


Efter halvannan kilometers "promenerande" så började jag så smått att jogga. Gud vad stelt det kändes den första biten. Men efter ungefär 500 meter så lossnade det och efter ytterligare en bit så kunde jag faktiskt ta mig framåt med en stil som kanske skulle kunna liknas vid "normal" Benet-löpning. Farten hade jag ingen koll på idag, eftersom det för tillfället känns hyfsat irrelevant, men det kändes som att jag höll ungefär lättdistansfart under ett par km. Coolt! Visst är det lite ömt och stelt i vänstran, men när man väl blivit varm så funkar det ganska bra. Dock stannade jag efter ca tre kilometers löpning och fortsatte min runda promenerandes. Jag såg ingen anledning att fresta mer på benet idag. Jag hade fått det besked jag ville. Efter att jag blivit varm, så verkar benet att hålla för ett par, tre kilometers löpning. Gött.

8 kommentarer:

Karin sa...

Först: HÄRLIGT BESKED!!! Ta det varligt så är du snart uppe i en mils löpning igen :)

Sedan: måste erkänna att jag (elaka kvinna!) inte kunde låta bli att skratta åt visionen av varianterna på Silly walks... :D Synd att du sträckte dig dock!

Benet sa...

Du får gärna skratta Karin. Det finns inte mycket annat att göra. Jag hade nog också garvat om jag blivit tvungen att kolla på mig själv, SPECIELLT när jag sträckte mig. Ah, sträckningen var inte så farlig, men ljumsken fick sig ändå en Ice Power-behandling efter duschen.. för säkerhets skull :-)

Nix sa...

IcePower i ljumsken..
Det krävs bara ett ögonblick av okoncentration för att skapa en smärta man aldrig innan varit i närheten av...

Skönt att se att du kommer igång. Stora grattisrop hörs över nejderna!

Benet sa...

Hehe. Been there, done that, Nix. Den smärtan är... hur skall jag uttrycka det... intressant :-)

Så jag var väldigt försiktig vad gäller appliceringen igår kväll.

Idag är jag lite stel, både i nedre delen av vaden och i ljumsken. Men det är väl så det skall vara. Man känner ju att man fightats lite i spåren.

Anonym sa...

Haha, och rådjur som är såna lättskrämda djur :-).
De luktar förexten illa också, vet jag efter att jag gick i klinch med en hind under ett löppass i mörker. Skrämde upp henne ur diket när jag passerade, och hon tog till flykten åt fel håll. Krock! Luktade svampigt ruttet. Usch! Och lämnade sträva hår på mina tajts.

Så härligt att du kan springa igen! Och starkt att ta det varligt. Bravo.

Benet sa...

Svampigt ruttet?! Mysigt... Jag är grymt glad att rådjuret som jag skrämde slag på flydde åt "rätt" håll.

Vet inte vad jag gjort om det kommit utflygande ur skogen rakt mot mig. Dött förmodligen. Eller i alla fall svimmat lite lätt. Scheisse....

tillbakatillutmattning sa...

Ice Power är bra. Jag har faktiskt kört med det en hel del på min "toppen av vaden"-skada. Tycker det lindrar lite och gör de negativa effekterna av träningen på skadan lite mindre. Kanske placebo och sirap hade funkat lika bra, vad vet jag... Det blir ju ngn form av reaktion i skadan efter ansträngning och lite kyla för att minska svullnad borde ju vara bra...
Hos min sjukgymnast såg jag att man kylde ner knäleden efettr rehab-träning på en del patienter som hade knäopererat sig (tror jag de hade gjort i alla fall). Samma princip kanske funkar på andra skador?

Anonym sa...

Va? Funkar sirap också bra? Det måste jag prova... ;-)