onsdag 19 mars 2008

Nio

När man inte har några egna träningspass att skriva om, så får man hålla till godo att läsa om andras bravader i löparspåren. Det är riktigt inspirerande och ofta väldigt underhållande. Alla bloggar jag läser har nu gjort mig så mentalt laddad att jag förmodligen skulle kunna göra milen på sub 40 på ren inspiration. Nja, det var kanske att ta i, men gosh vad sugen jag är att få komma ut och ge järnet på ett kvalitetspass eller kanske lufsa runt Råbelövssjön i ett härligt långpass.


Inläggets rubrik, "Nio", är en liten travesti på Masses senaste inlägg (där siffran kanske är något intressantare, min upp-och-nervända variant kommer inte att på långa vägar dra till sig lika mycket uppmärksamhet :-) men är också det antal veckor som jag sysslat med alternativ träning, stretching, Voltarenkäkande och saktfärdiga Maffetoniska rehabslöpningar. Jag har verkligen försökt att göra mitt yttersta för att kroppen skall få all den tid den behöver för att läka ihop på en bra sätt. Dock har jag kanske misskött mig vid olika tillfällen. Till exempel då jag under ett par helger körde omkring på svintunga skottkärror med både stenkross och marksten. Vidare har jag kanske stretchat för lite eller för dåligt, men när det gäller just stretching har jag fått lite motsägelsefulla råd. Vissa tycker att jag ska stretcha mycket, andra råder mig att ta det försiktigt med stretchingen.


Jag känner mig som en rookie i skaderehabiliteringssammanhang och det är nog meningen att jag ska göra lite misstag för att på så sätt lära känna min kropp från ytterligare ett perspektiv. Men nu är jag förbannat trött på det här perspektivet och hoppas innerligt att denna "absloluta" vilovecka skall hjälpa min kropp att läka det där lilla sista som verkade fattas då jag provsprang i förra veckan. I påskhelgen är det tänkt att jag skall ge mig ut på ett testpass, såvida det inte blir världens snöstorm här nere i Skåne, något meteorologerna faktiskt har hotat med... Mög.

7 kommentarer:

Anonym sa...

;-)

Vi får väl hoppas på fint väder. Och att benet och vaden håller!

Anonym sa...

Vänta bara tills du är tillbaka i de gamla vanliga träningsspåren, då kommer du springa sub40 helt omotiverad också!

Kör hårt!

Benet sa...

Hoppet är det sista som överger en, sägs det!

Och hoppas gör jag. Varje dag. Hoppas på fint väder, en frisk kropp som är fit for fight och nya fina skor inför vårsäsongen :-)

Skorna är lättast att fixa. Borde kunna hinna det nästa vecka!

Sub40, helt omotiverad :-) That'll be the day!

Johan Lindvall sa...

Vi får innerligt hoppas att SMHI har tittat på fel väderkartor. Snö i mitten på mars.....nej, har det inte snöat på hela vintern får det va nock nu.
Vi får väl hoppas på det bästa så att vi kan ta minst en tur i påskhelgen.
Å du, ta det lugnt så att inte vaden går upp igen, det tänker inte jag göra....

GLAD PÅSK!!

Dunceor sa...

Konstigt, man är borta en vecka och kommer hem till snö i Skåne. Känns lite konstigt =)

Karin sa...

Jag håller, som sagt, tummarna för dig och att vaden håller. Tänk så härligt att få dra iväg i vårljuset och vårsolen (vik hädan, snö!) med pigga ben och inga krämpor. Lycka till!!

Anonym sa...

Mina tummar börjar anta en blåaktig kulör. Håller dem stenhårt för dig!
Jag tycker faktiskt du skött din rehabilitering snyggt, man måste får göra lite missar ibland. Som stenbökande ;-).